Mitt bästa karriärstips

0 , , Permalink

Vissa påstår att man måste vara överambitiös för att göra karriär. Att man måste gå upp extra tidigt för att vara på jobbet innan alla andra och att man även bör vara den som stannar kvar längst om dagarna. Man bör även ha minst 100 bollar i luften samtidigt som man även lägger ner tid och energi på att ständigt vara välkammad och propert klädd.

Men nu mina vänner ska jag avslöja någonting som kommer att hjälpa dig på vägen mot att bli något riktigt stort. Att bli någon som folk uppskattar, frågar efter och framför allt, respekterar.

Och nu blir du såklart väldigt nyfiken och tänker, vad i hela friden kan det vara? Som gör att jag kan få sova lite längre om morgnarna och få komma hem innan det faktiskt mörknat.

Här är svaret:

Hembakat.

Jag åker hiss med främlingar

0 , Permalink

Jag har aldrig gillat att åka hiss. Jag vet egentligen inte varför. Men det är något med det här att bli instängd i ett trångt utrymme som gör mig avskräckt. Tänk om man fastnar och luften tar slut, vad gör man då? Förhoppningsvis svimmar man av och så märker man inte av eländet. Men det  finns det ju inga som helst garantier för. Eller hur?

Det senaste året har jag därför tränat på att åka hiss. Mycket och så ofta jag kunnat. Jag har nämligen bestämt mig för att utsätta mig för allting som jag upplever som jobbigt eller läskigt, bara för att inte låta det begränsa mig. Förutom under de perioder jag har fått för mig att jag ska börja träna, då har jag tagit trapporna och sedan ångrat mig för att jag blivit så andfådd. Men det hör inte riktigt till saken. Egentligen.

PerformIQ, där jag gör min praktik nu, ligger på femte våningen. Hissen är världens minsta och samåker man med någon upp så får man i princip stå på varandra. Vad mysigt, tänker kanske du. Men då ska jag upplysa dig om att det faktiskt finns en del människor som varken reflekterar över sin andedräkt eller över sina andra eventuella kroppsodörer. Men jag gör det, ändå. Jag åker faktiskt upp med vilt främmande människor i världens minsta hiss, och hör och häpna! Det går alldeles utmärkt.

Och nu undrar du såklart över vad vi brukar prata om på väg upp, för prata gör jag nämligen alltid när jag åker hiss med andra. Här har jag därför sammanställt en liten lista över de saker jag hittills har diskuterat med främlingar under mina tre veckor på PerformIQ.

  • Vädret – en sann klassiker. Fungerar alltid, när som helst och var som helst och såklart, med vem som helst.
  • Tänder och tandhygien – en tandläkarmottagning ligger på våning tre så det faller sig ganska naturligt. Dock är jag väl inte överförtjust i att diskutera saker som rotfyllningar och bedövning. Men det funkar. Dessutom har dessa människor en väldigt bra andedräkt, vilket är något jag verkligen uppskattar.
  • Hissens storlek och knappsystem – är också ett säkert kort. Man diskuterar hur liten hissen är och hur konstig det är att knappsystemet ser ut enligt följande: B, 2-6. För vad hände med våning 1? Osv.

Har du några fler bra förslag på samtalsämnen som fungerar bra i en hiss(k)-elig situation? Ha, Ha. Okej, det där var riktigt dåligt. Men om vi bortser från min lilla ordvits så tycker jag att du faktiskt kan bidra med ett förslag på ett annat samtalsämne som jag kan testa i nästa vecka.

Tack!

Jag älskar fredagar

0 Permalink

Sitter på kontoret och jobbar. Regnet strilar nedför fönstren och jag kryper ihop lite i stolen samtidigt som jag drar tjocktröjan närmare omkring mig. Det är fredag och jag har unnat mig en stor god kopp kaffe som jag tacksamt dricker mellan raderna jag skriver.

Jag känner på mig att det här kommer att bli en riktigt bra dag och jag hoppas att du känner likadant. Det är helt klart något speciellt med fredagar.

Jag har haft det oförskämt bra

1 No tags Permalink

Idag är det min sista dag på Pineberry för den här gången. Det är lite blandade känslor. Samtidigt som det ska bli skönt att få en efterlängtad semestervecka innan skolan drar igång igen så känns det lite trist att behöva lämna min härliga arbetskompisar. Som tur är så ligger min skola i närheten så jag kan ju alltid komma och hälsa på. Men ändå…

Jag har haft det oförskämt bra här och jag är verkligen glad och tacksam för att jag har fått lära känna alla dessa underbara människor som har givit mig massor av ny kunskap som jag vet kommer att öppna upp många dörrar för mig i framtiden.

Tusen tack!

Pingla goes officedog

0 No tags Permalink

Jag tog med mig min kära lilla hund till jobbet idag. Det var en premiär i flera bemärkelser. Minst sagt. För det första har hon aldrig åkt tåg förut och för det andra har hon aldrig varit inne i stan. Och nu när vi ändå är inne på att räkna upp saker så blir den tredje att hon aldrig någonsin har satt sina tassar inne på ett riktigt kontor.

Tågresan gick bra. Fick sällskap av Sandra och hennes hund Alfons som hade en lugnande inverkan på Pingla så hon skötte sig exemplariskt. Hon var duktig på kontoret sedan också, även om hon blev tvungen att vaffa lite på de människor som vågade sig in och ut genom ytterdörren. Inga större konstigheter där, hon är ju trots allt en skräckinjagande vakthund som måste tas på största allvar…

Pingla fattade genast tyckte för min skribentkollega Olle och jag passade på att fota henne när hon nöjd och glad låg och sov mellan våra skrivbord.